2007.01.06

Webbredaktionen har samlat sina intryck från det gångna året, eller rättare sagt hösten 2006 och grundserien. Vi vill som alltid uppmärksamma dig på att webbredaktionen har tilldelats ansvaret och förtroendet att skriva, resonera och lägga fram sina egna åsikter fritt. (Läs mer om detta här>>)

Oj oj, vilken höst. Vilken höst! Summan av kardemumman är att det gör ont att börja om på ny kula. Klubbens beslut i våras att banta truppen, föryngra och därigenom sänka kostnaderna drastiskt mottogs av oss fans med ganska positiv anda mixat med lite oro. Det unga laget med Svedberg och Berggren i spetsen såg intressant och spännande ut när man satt där i lägenheten i utkanten av Karlstad och surfade 0,5 Mbits Telia-bredband i den varma sommarkvällen med en iskall 1,5-liters Trocadero bredvid tangentbordet. Troca... vilken jäkla läsk förresten! Säkert 50 sockerbitar per liter. Vad säger Fredrik Paulun om det? God är den i alla fall.

Sommarsnacket på Blue Moons stora uteservering mot Klarälven handlade som vanligt nästan bara om bandy (och lite fotbolls-VM), trots att termometern visade dryga 25 gradet runt midnatt. Så här i efterhand kan man ju konstatera att föryngringsprocessen i laget inte har varit helt enkel. Den har varit väldigt svår för att tala i klartext. Vi som står på Valla match efter match ser den ruskiga potentialen. Vi ser framtiden i många av spelarna. Vi ser Uppsala hägra långt, långt bort. Om alla bitar faller på rätt plats vill säga.

Men bitarna har inte fallit helt på plats, inte riktigt än. Det blir nervöst under matcherna. Laget pendlar mellan att spela riktigt bra och riktigt dåligt. Bristen på rutin, på hundratals allsvenska matcher och iskalla vintrar på Tjustkulle och Zinken gör sig ofta påmind. Men med Ola och Christer i laget kanske det kan vända, eller rättare sagt ta fart snabbare än vi trott. Inte bara för att de är riktigt bra spelare, utan minst lika mycket för att de varit med i svängen väldigt länge. Jag har bara kikat in i omklädningsrummet några gånger. Närmre än så har jag aldrig kommit Den Verkliga Kärnan Av Allt Väsentligt . Men jag är säker på att även snacket i omkläd-ningsrummet och känslan förändrades när två "nya" slog sig ned på bänken och drog på sig den vackra matchtröjan. För övrigt ryktas det att Timmerklev var bäst på plan mot Sirius. Nummer 13 är den obestridlige kungen av Bolticland.

Låt oss hoppas att resterande matcher i Superallsvenskan lockar fram det allra bästa ur våra grabbar. Kunnandet finns. Rutinen har saknats. Men nu har även den utökats med många, många procent.

Som sagt... det gör ont att börja om på ny kula. Det verkar som att "krisen på isen" triggat en del reportrar/journalister att gräva ännu djupare kring allt annat.

KLIPP! --->

Här fanns från början en massa subjektiva men välformulerade argument om varför det inte ligger i allmänhetens intresse att skriva en massa negativt om den största anti-nyheten av alla - dvs. BolticGötas ständigt ansträngda ekonomi. Spaden kan användas till något mer allännyttigt än att gräva runt Boltic.

Men ni som gillar idrotten, det ideella, bandyn... ni som vet troligen att klubben gör allt för att ta ansvar och skapa något bra - och er behöver vi ju därför inte övertyga.
Och de som väljer att inta det andra perspektivet, att mest leta fel och brister, ja de lär knappast ens läsa denna krönika, utan har fullt upp med annat.

Konkursen som aldrig hade ägt rum är i alla fall årets snedträff 2007 för den som letar efter sanningen. Hur kunde den nyheten få publiceras?

<--- KLIPP!


Huliganism... existerar det inom svensk bandy? Det beror nog på vem du frågar. Bilden av vad som skett och inte skett efter en match skiljer sig ofta åt.Vi har vår bild, han som grips har sin bild, ordningsmakten en annan. Helt klart så har saker hänt. Helt klart så finns en kultur, i synnherhet hos många unga förmågor, att normer och värderingar slutar att existera inne på en bandyarena. Är killarna (och tjejerna?) monster och avarter från en civiliserat samhälle? Nej knappast. Är dom fel ute och måste dom ändra på vissa beteenden? Helt givet. Omedelbart, annars kommer Blues att tappa den respekt som man faktiskt byggt upp genom skönsång, intresse för sporten och uthållig support i ur och skur.

Vi som har förmånen att stå på läktarn varje match och slipper sälja sponsring, varmkorv eller skura toaletter måste åtminstone kunna bidra med ett schysst beteende. Varje match. Vad är schysst beteende? Ja där får du säkert olika svar beroende på vem du frågar, men igen - absolut ingen - som går in i sig själv och rannsakar sig lär tycka att stenkastning, knytnävar eller pyro som ger böter är okej. Det som inte funkar hemma, det fukar inte på en bandyarena. En jäkligt enkel regel. Och mycket enkel att följa. Och saker som du inte skulle säga till din mamma ska du nog helst undvika att säga till läktargrannen, domaren, Bolticspelare, motståndarlag eller grabbarna på läktaren mittemot.

Bandy är rätt så underbart. Var nere på Valla i veckan under allmänhetens åkning. Där ser man hundratals barn lära sig att ta sina första skär och göra sina första vurpor på ändan. Där har ni en vacker bild som borde hamna i blickfånget oftare! Att det sedan är kö in till klubbstugans toaletter kanske kan ses som en affärs-möjlighet. Sälj saft och kaffe för en tia ute på arenan och ta sedan en entrépeng till toaletterna ;-)

Det ska bli spännande att följa nygamla Boltic under kommande månader. En titt i kristallkulan ger följande profetia:

Boltic fortsätter att sysselsätta media och nya uppslag om ekonomin kommer dugga tätt när övigt på nyhetsfronten är tunnt. Men klubben står kvar, jobbar vidare, blir starkare och bjuder på ett fint bokslut på årsmötet.

Ett årsmöte som fortfarande håller allsvensk status (eller elitseriestatus från 2007-2008). Vägen till säkrat kontrakt blir inte enkel men laget lyckas trots några få sämre insatser att sno åt sig fjärdeplatsen i tabellen med två poängs marginal och 8 plusmål. Nyckeln till framgång är kollektivet och uthålligheten.

Sedan blir det åttondelsfinal mot Vetlanda som slutat femma i elitserien. Även om BG strider på bra så räcker det inte riktigt hela vägen som laget som Bolticklacken hjärligt kallade Bananer i Pyjamas för ett par år sedan. 5-6 hemma och 4-6 borta ses ändå som en värdig avslutning av Boltic efter allt som hänt.

Vad händer sedan? Det får ni vänta och se. Som vanligt så blir det i alla fall inte långtråkigt att följa Boltics arbete på och utanför isen.


A.G & F.A